Hösten utan älg
För första gången på tjugo år gick vi hem tomhänta. Vi pratade om det länge. Sedan slutade vi prata om det.
Korta noteringar från fyrtio höstar i markerna.
För första gången på tjugo år gick vi hem tomhänta. Vi pratade om det länge. Sedan slutade vi prata om det.
Magnus förlorade Rask i april. På första dagen i september stannade hela laget en minut vid bäcken där hon brukade dricka.
Trettiosex träd föll över vägen till torpet. Vi sågade i två dagar och var inte arga någon gång.
Hon var sjutton. Hon sköt rent. Hon grät efteråt och bad oss att inte säga något. Vi sa inget.
Astrid hittade en gammal stig under mossen som inte fanns på någon karta. Vi följer den fortfarande.
Vi planterade tvåtusen björkar i myrmarken det året. Idag är det en hel skog. Älgen kom tillbaka 2009.
Vi bar honom på en bår av björkstockar genom första snön. Han skrattade hela vägen till torpet.
Den mildaste vintern någon kunde minnas. Vi gick utan jacka i november. Det kändes fel på ett sätt vi inte hade ord för.